Gunnar Rylander – IBS, Catella och Rylanderska Stiftelsen – Founder of the Year Honorary Award 2019

Vad tycker du utmärker en entreprenör?

– Kreativitet och en önskan att skapa något, men också en förmåga att ta in rätt personer och att delegera, de som gör allt själva bygger inga bolag. 

När du startade IBS hade du ingen kunskap om datorer, hur vågade du satsa på den branschen?

– Jag hade en känsla av att datorer skulle komma att dominera framtiden. Vi blev några pionjärer inom data, och trots att jag inte kunde något själv, höll jag på med datoriserade affärssystem i 30 år. Företaget blev internationellt med dotterbolag i 22 länder och börsintroducerades 1983. 

Senare tog du steget över till över till fastighets- och finansbranschen, hur kom det sig?

– Catella startade med att köpa och utveckla kunskapsföretag. Ett av bolagen råkade vara ett fastighetsbolag och jag såg en möjlighet i en bransch som hade stor potential, men som då var svagt utvecklad i Sverige. Vi började få förfrågningar och gick in i den marknaden och blev ledande inom Corporate Finance. Det var också inom Catella jag hade min största utmaning som entreprenör, att ta bolaget genom finanskrisen 1992. 

Du har grundat flera priser till både innovatörer och ledare, vad såg du som viktigast med det?

– Dels var det en möjlighet att lyfta fram duktiga ledare och innovatörer, dels var det ett bra sätt att kombinera egen marknadsföring med en god sak. När jag var vd för PA Consulting Group Norden startade vi först Guldkuggen för framstående innovationer och sedan Årets Ledare, som fortfarande ges ut och firade 35 år förra året.

 Du driver Rylanderska Stiftelsen tillsamman med familjen, hur startade det arbetet?

– Det var min hustrus och mina barns idé. De är väldigt engagerade och vi har alltid haft en entreprenörskapsatmosfär i familjen, så de tyckte att vi skulle starta en stiftelse och arbeta med socialt entreprenörskap. Vi engagerade oss i Sustainable Fashion Academy, SFA, som håller workshops om hållbarhet inom klädindustrin. Vårt andra projekt är Seaweed Center på Zanzibar. Där har vi, tillsammans med några unga chalmerister, byggt upp en fabrik där 20-talet kvinnor förädlar sjögräs (seaweed) till tvål- och spaprodukter. Vi har finansierat projektet och överfört vår industriella erfarenhet. Det är ett litet men välkänt center som blivit en turistattraktion på ön. I samband med det projektet upptäckte vi att ön inte har någon renhållning så vårt team bildade ett sophanteringsföretag, Zanrec Plastic. Skräpet samlas i en anläggning och sedan görs nya produkter av det på plats. Nu har vi lämnat över det projektet till nya ägare.

Sedan några år är du inte längre yrkesaktiv, men vad är det främst du bär med dig från dina år som entreprenör?

– Glädjen och tacksamheten över att jag har fått samarbeta med alla duktiga och trevliga medarbetare.